Snart dags för tiden då träden blir färgglada. Jag gillar känslan av stabilitet som kommer från träd.

Träden är uppbyggda med rötter som tar upp vatten och näring ur marken och blad och barr som innehåller klorofyll vilket innebär att fotosyntes kan genomföras där och ge trädet energi. Blad och barr tar upp både solljus och koldioxid som finns i luften. Anledningen till att träd har grenar är för att bladen ska spridas ut och inte skugga varandra. Även stammens syfte är att få upp bladen högt där de är oskuggade. Rent kemiskt består trädstammar framförallt av cellulosa (ca 50%), hemicellulosa (ca 30%) och lignin (ca 15-35%). Endast omkring 1 % av ett träd anses leva. Omkring 99% av trädcellerna är döda. Det som lever är löven, rottips och floeem.

Klorofyll är grönt pigment i bladen som fångar upp solljus till fotosyntes. Klorofyll är ljuskänsligt och behöver dels ljus för att produceras och kan dels bli förstört av alltför starkt ljus. Bladen är gröna på sommaren då de får mycket solljus vilket ökar produktionen av klorofyll. På hösten minskar däremot halten klorofyll och bladen tappar sin gröna färg. De blir istället gula. Den gula färgen kommer av gula pigment som kallas karotinoider. De finns hela tiden i bladen men framträder inte då det finns mycket klorofyll. 

Vissa träd får röda blad. Den röda färgen kommer från antocyaniner som trädet producerar. Det bildas när socker från fotosyntesen koncentreras i bladen där det reagerar med vissa proteiner. Det är samma pigment som gör äpplen röda. Halterna av antocyaniner påverkas av omgivande miljö. Det bildas mer vid mycket solsken, torka och vid plus temperaturer. Soliga, torra höstar ger därför ”finare” röda löv än molniga och regniga. Studier har visat att den röda färgen stoppar solljus och man tror därför den fungerar som ett solskydd för trädet.

Alen är ett undantag och fäller gröna blad. Man tror det beror på att alens blad innehåller höga kvävehalter.

När solljuset minskar allt mer på vintern släpper träden löven då de inte lika effektivt bidrar till fotosyntes.

Björkar sticker ut från andra träd med sina vita stammar. Att ha ljus stam är fördelaktigt för träd som växer i norr då vit bark reflekterar mer av solstrålarna. Det gör att trädet kan hålla en lägre temperatur. Genom att trädet konstant är kallt minskar risken för sprickor i barken där sjukdomar och skadedjur kan ta sig in. Vad som rent kemiskt orsakar vit färg i björkar verkar inte klarlagt. Men man tror att det kan vara döda celler som reflekterar mycket ljus och uppfattas som vitt av våra ögon.

Lite annan småfakta som jag hittat om träd:

- På Hawaii finns eukalyptusträd med regnbågsfärgad bark (helt naturligt alltså)

- I USA finns också världens giftigaste träd. Det heter Hippomane mancinella. Om man står under det och det regnar kan man få smärtsamma blåsor. Frukten är dödlig och rök från brinnande träd kan skada ögonen. 

- 2007 var världens högsta träd exemplar en amerikansk sekvoja i Kalifornien. Det var drygt 115 och en halv meter högt då det mättes 2007.

- 2019 var det högsta trädexemplaret i Sverige en gran i Mölnbacka som var 49.3 m högt.

- Om barn dör innan de fått tänder på ön Tana toraja i Indonesien är det en ritual att skära ett hål i ett träd och placera barnkroppen där. Trädet växer sen och sluter sig runt kroppen.

En häftig sak med växter är att de har en dygnsrytm. Det fungerar genom att de innehåller pigment som kallas fytokrom. Det finns två former av fytokrom det ena är känsligt för ljus med röda våglängder som träffar växten dagtid. Den andra formen av fytokrom är känsligare för ljus med lägre våglängder som är vanligare på natten. Genom att halterna av olika fytokrom- former varierar relativt varandra avgör växten om det är natt eller dag. Det kan ta sig uttryck genom att växten öppnar eller sluter sina kronblad vissa tider. 

Foto hämtat från pixabay

Vete, sädesslaget som i boken ”Sapiens” beskrivs som det som förändrade människors liv från samlare till jordbrukare. Enligt boken ledde det inte till ett bättre liv. Människorna fick arbeta hårdare och drabbades av förslitningsskador. Kosten blev ensidigare och vid dåligt väder kunde skördarna förstöras och svält utbryta. Med jordbrukarsamhället kom ägande och därmed krig och konflikter. Enligt författaren uppstod situationen troligen ogenomtänkt. Människorna upptäckte vetet och ökade i antal. De blev beroende av det och tvungna att fortsätta odla. För vetets del var det en evolutionär framgångssaga. Ibland tänker jag på det nu när tekniken utvecklas. Hur utveckling liksom kan ta över och låsa fast människor i situationer.

Vete är det spannmål som odlas mest i Sverige (Jordbruksverket). Vete odlas på nästan 15 % av Sveriges åkerareal (saltåkvarn). Vete delas in i höstvete som sås på hösten och vårvete som sås på våren. Höstvete är vanligast i Sverige, 2,2 miljoner ton höstvete skördas i Sverige varje år (lantmännen). Det utgör 41 % av Sveriges totala spannmålsskörd. Vårvete utgör 7 % av spannmålsskörden. Vete finns i produkter vi äter ofta: bröd, flingor, pasta, fikabröd... 

Det brukar gå att odla vete på styv lerjord utan att plöja. Men om vete ofta odlas är det bättre att plöja då gamla veterester kan sprida sjukdomar. Det finns flera skadegörare på vete. Svartpricksjuka är till exempel en smitta som sprids med regndroppar och drabbar vete vid regnigt väder under vår och sommar. Snömögel är en svamp som gynnas av att snötäcket ligger kvar länge. Vetedvärgsjuka är ett virus som sprids med den randiga dvärgtriten (en insekt). Viruset överlever i levande växter och jordbearbetning minskar därför risken för virusspridning. Andra skadegörare är gulrost, vetemyggor och sädesbladslöss. För att undvika skadegörare används jordbearbetning, olika växtföljder och kemiska bekämpningsmedel. Olika sorter av vete är olika känsliga så man väljer även sorter som är mer lämpade för den aktuella platsen.

Foto hämtat från pexel.

Foto hämtat från pixaby

Jordgubbar är ju väldigt starkt förknippade med sommar. Här kommer ett inlägg med information om dem som jag har sökt upp. Jordgubbar är lite speciella då de inte är en art utan en hybrid som odlats fram genom korsning av två smultronarter. För att få den smak man ville ha användes scharlakanssmultron från östra Nordamerika och för att de skulle bli stora användes jättesmultron från Chile (POM- programmet för odlad mångfald). Korsningen mellan smultronen påbörjades i Frankrike runt 1740- talet och jordgubbar introducerades i Sverige på slutet av 1700-talet. Jordgubbarnas latinska namn är Fragaria x ananassa och de ska därför ha kallats för ananassmultron när de först introducerades i Sverige. Vetenskapligt sett är jordgubben inte ett bär utan en så kallad skenfrukt. Den är en ”uppsvälld blombotten” och de gula prickarna på är de riktiga frukterna. Jordgubbsplantan tillhör familjen rosväxter. 

I Sverige konsumeras 15 000 jordgubbar varje år (naturskyddsföreningen). Odlingar sker över hela Sverige men framförallt i skåne och Blekinge. Odlingssäsongen i Sverige varar från slutet av maj till början av september. Långa dagar och svala nätter ger bra förutsättningar. Jorden bör vara genomsläpplig och väldränerad. Det underlättar om odlingen ligger i öppen terräng som gärna sluttar då jorden torkar snabbare under dem förutsättningarna. Man minskar då risken för svampangrepp då svamp trivs i fukt. Jordgubbar är anses allmänt vara svåra att odla då de är känsliga för insekt och mögelangrepp. Besprutning är därför vanligt (livsmedelsverket). I Sverige besprutas jordgubbsodlingar i snitt 7,8 gånger under växtsäsongen (naturskyddsföreningen). Jordgubbar är även känsliga för frost och torka.

Jordgubbar anses ha vissa positiva hälsoeffekter. De innehåller tillexempel mycket c-vitamin och folat (livsmedelsverket). C-vitamin är en organisk syra som bland annat hjälper kroppen att ta upp järn. C-vitamin har även funktioner som stärker hud, tänder och skelett. Förutom c- vitamin innehåller jordgubbar antioxidanter som har antiinflammatoriska effekter. Enligt mittkok.expressen.se är svenska jordgubbar ofta sötare än utländska. Det beror på att vi har svala nätter vilket gör att färre sockerarter förbrukas i plantan.

Samtidigt som jordgubbar är nyttiga och uppskattade oroar besprutningen. Livsmedelsverket menar att det inte är någon fara och hänvisar till deras stickprovskontroller 2018. Där hittades inga prover med halter av bekämpningsmedel över gränsvärdena. De menar även att svenska jordgubbar generellt innehåller mindre bekämpningsmedel än importerade jordgubbar. Naturskyddsföreningen påpekar dock att jordgubbar är bland de mest besprutade grödorna. De varnar för att det saknas kunskap om hur miljö och hälsa långsiktigt kan påverkas av besprutningen. Världsnaturfonden har varnat för spanska jordgubbar då odlingar tär på naturresurserna. Vatten leds illegalt till odlingarna vilket har dränerat området. Det ska ha lett till att floden Rocina torkats ut. Jordgubbarna skyddas även av långa plasttunnlar vilket har lett till att plastavfall spridit sig. 4500 ton plast bedöms komma från odlingarna och hamna i omgivande miljö varje år. Dessutom används bekämpningsmedlet brommetan trots att det är förbjudet inom EU. WWF har därför uppmuntrat till bojkott av spanska jordgubbar. Extrakt skrev 2017 att miljöorganisationen Environmental Working Group mätt halterna av bekämpningsmedel i flera frukter och grönsaker. De fann att det kunde finnas rester från 22 olika bekämpningsmedel i en jordgubbe. Vissa av bekämpningsmedlen som hittades var såna som anses orsaka bidöd. EU-organet EFSA har också sett i mätningar att jordgubbar överstiger lagliga nivåer av rester från bekämpningsmedel. Men de ser inga risker med det utan har uttalat att bara för att den lagliga gränsen överskrids betyder det inte nödvändigtvis att säkerhetsgränsen överskrids. Personligen tycker jag det är ett konstigt uttalande då man borde kunna förvänta sig att lagarna följs. Särskilt när man har sett negativa effekter av odlingar som i spanien. Dessutom menar ju naturskyddsföreningen att kunskap om hur kemikalier påverkar miljön och vår hälsa på lång sikt saknas.

Något som många tycker är lite otippat är att hormoner som finns hos däggdjur även kan finnas i växter. De kan till exempel innehålla fytoöstrogen. Hos växter finns de som nedbrytningsprodukter men om djur äter en sån växt kan växtens fytoöstrogen binda till djurets östrogen receptorer. Det kan som ett resultat påverka djurets fortplantning då östrogen är ett könshormon. Djuret kan till exempel få svårt att bli dräktigt.

Växter som innehåller mycket fytoöstrogen är till exempel rödklöver, solrosfrön, soja och råg. Det har debatterats huruvida människor påverkas av att äta växter med mycket fytoöstrogen. 

Det finns olika teorier om varför växter innehåller fytoöstrogen. En teori, som inte har bevisats, är att det är ett växtskydd mot betande djur. Om djuret äter växten får det svårare att fortplanta sig och då gynnas växten. På det sättet undviker den att bli undanträngd av betande djur. En annan teori är att de liknande hormonen indikerar släktskap mellan växter och djur. Hormonerna skulle alltså härröra från en gemensam förfader och blivit kvar även hos växter under deras evolution. Bortsett från fytoöstrogen har andra hormoner hittats i växter som östrogen, testosteron och progesteron. 

Foto från pixaby. Uppladdat av MabelAmber.