Foto hämtat från pixabay. Uppladdat av Daria- Yakoleva.

Vi svenskar fikar väldigt mycket. Många av oss har som vana att dricka en kopp kaffe på rasten. Enligt naturskyddsföreningen dricker en genomsnittlig svensk 1000 koppar kaffe under ett år. Men hur produceras kaffe och är produktionen hållbar?

Kaffe produceras på olika håll runt om i världen. Brasilien är den största producenten enligt naturskyddsföreningen. Nästan var tredje kaffeböna kommer från Brasilien. Men det odlas även i ett 80- tal andra länder till exempel i Vietnam. Det odlas även i östra Afrika, i länder som Etiopien, Kenya och Kongo. I Etiopien finns fortfarande viltväxande kaffe som dock är hotat. Den genomsnittliga skörden är 800 kg per hektar enligt FAO, men det är stora skillnader mellan länder. 6 % av den totala arealen för allt kaffe som odlas i hela världen odlas ekologiskt (Naturskyddsföreningen). 

Hur kaffet odlas skiljer sig mycket. Dels mellan länder och dels mellan kaffeplantor. Det finns två huvudtyper av kaffe, Arabica och Robusta. De odlas lite olika då Arabica är värmekänslig och odlas i lägre temperaturer än Robusta. Arabica odlas även på högre höjd än Robusta. Kaffe odlas med fördel i skugga av andra träd. Det skapar en liknande miljö som för viltväxande kaffe. Det motverkar dessutom ogräs och minskar risken för sjukdomar. Forskare har också upptäckt att många fågelarter trivs vid de skuggiga kaffeodlingarna. I många länder (till exempel Brasilien som har störst produktion) odlas kaffe i stora monokulturer. I dem plantagen används dessutom mycket bekämpningsmedel. Den typen av odlingar har visat sig vara känslig för skadedjur och innebära minskad biologisk mångfald. Problemen med skadedjur och mindre biologisk mångfald hänger ihop. Med de stora plantagen minskade till exempel antalet fåglar vilket gynnade många skadedjur. De många skadedjuren ledde till att mycket bekämpningsmedel användes vilket påverkade den biologiska mångfalden negativt. 

Foto hämtat från pixabay. Uppladdat av danramirez.

Kaffebönan är egentligen frön. I varje bär ligger 2 bönor inbäddade. För att underhålla produktionen mellan skördarna rensar bönderna ogräs och beskär träden. Men skörden är den del i produktionen som kräver mest jobb. Man ser på färgen när bären är mogna för skörd (de blir röda istället för gröna). Bären mognar dock ojämnt och plockas de vid samma tillfälle blir kvaliteten sämre än om de plockas i omgångar. Efter skörden kan kaffet processas på flera olika sätt. Traditionellt sprids bären ut för att torkas innan fruktköttet avlägsnas. En annan metod är att ta bort fruktköttet med mekaniskt och sen jäsa bären i vatten för att få bort det sista fruktköttet. Den processen riskerar att leda till vattenföroreningar. Sen sker rostning och malning.  

I många fall används starka bekämpningsmedel inom produktionen. Omfattningen varierar. Generellt används mer bekämpningsmedel i Latinamerika än i Afrika (naturskyddsföreningen). Det förekommer oftare på plantager än i småbruk. I Brasilien används 15 kg bekämpningsmedel per hektar. Det är dock svårt att bedöma kemikalieanvändning utifrån ytor då kemikalierna är olika giftiga. Några gram av en sort kan skada en lika stor yta som flera kg av en annan sort. Kemikalierna används för att minska ogräs, skadedjur och svampsjukdomar. Flera av kemikalierna som används (disulfoton, klorpyrifos, endosulfan, lindan och parakvat) är förbjudna inom EU. Problem med kemikalierna är att de påverkar ekossystem genom att skada flera arter. I många fall utvecklar dessutom skadedjur och ogräs resistens efter en tids besprutning. De innebär hälsorisker för odlarna och kan även innebära risker för konsumenterna. Det finns flera rapporter om bönder som dött till följd av förgiftning från bekämpningsmedlen (naturskyddsföreningen). Studier har påvisat kemiklaierester i urin hos människor efter att ha druckit kaffe (naturskyddsföreningen). Det finns inget program för att regelbundet testa kemikaliehalterna i kaffe varken i Sverige eller Eu.

Bortsett från kemikalieanvändningen finns det några andra möjliga hållbarhetsproblem inom produktionen. Till exempel att skogsområden som utgör viktiga ekosystem skövlas för att ge plats åt kaffeproduktion. Samtidigt har produktion av kaffe i skugga visat sig ha positiva effekter på biologisk mångfald. De är inte lika rika miljöer som skogarna de ofta ersätter men ses som ett bättre alternativ än andra jordbrukslandskap man tror annars skulle bedrivas där. Därför betraktas ofta de odlingarna som positiva för miljön. Mycket vatten används inom kaffeproduktion. Dels för att jäsa bort fruktkött och dels för att vattna. Det kan leda till hårt tryck på vattenresurserna inom vissa länder. Miljöekonomiska har beräknat att det går åt 140 liter vatten per kaffekopp.

Kaffe innebär ju en försörjning för många människor men de har ofta dåliga arbetsvillkor där de till exempel riskerar förgiftning. Ofta är det säsongsarbetare som har hand om skörden. De kan tjäna omkring 15-20 om dagen. Barn brukar inte anställas men det förekommer att de hjälper föräldrarna. Barnens skolgång drabbas dessutom då föräldrarna säsongsarbetar. Enligt fairtrade har många kaffeodlare svårt att leva på produktionen. När det blir svårt att leva på produktionen ökar risken för barnarbete. Fairtrade ger bönderna en premie vilket kan leda till att barnen till exempel kan studera vidare. Därför kan det göra stor skillnad för bönderna att köpa fairtrade- märkt kaffe. Kemikalier är ett stort problem för bönderna. I en studie i Jamaica hade de flesta kaffeodlarna sjukdomssymptom orsakade av bekämpningsmedlen (naturskyddsföreningen). Ofta har inte arbetarna skyddsutrustning eller utbildning kring vilka kemikalier som används och deras hälsoeffekter. Genom att välja ekologiskt kaffe bidrar man till mindre kemikalier och bättre arbetsvillkor för bönderna. 

Klimatförändringar oroar många kaffebönder. Ökande mängder regn och högre medeltemperatur i Colombia har till exempel försvårat odling av Arabica (svt, 2011). Det leder till att fina kaffesorter ersätts med mer tåliga. Tillexempel har Arabica plantan Caturra, som ger fint kaffe men är svårodlad, bytts ut i Colombia. Colombiska forskare har istället tagit fram en ny sort de kallar Castillo i de egna labben. När det regnar alltför kraftigt sköljs jord bort och då får plantorna mindre näring. När odlarna är fattiga kan det vara svårt för dem att anpassa sin produktion till ett nytt klimat och de blir då extra utsatta.

Foto hämtat från pixabay. Uppladdat av suju.

Det intensiva jordbruket påverkar insekter negativt genom att de träd och annan växtlighet som normalt omgärdar åkrarna tas bort. Fälten blir då homogena. Insekter gynnas snarare av ängsmark där det betar djur.

Insekterna påverkas även negativt av bekämpningsmedel inom jordbruket. Neonikotinoider har till exempel i studier visat sig leda till bidöd genom att de försämrar binas förmåga att fortplanta sig (Visades i en svensk studie 2015 ”Seed coating with a neonicotinoid insecticide negatively affects wild bees). Det är en typ av växtskyddsmedel som bland annat används i raps som skydd mot jordloppor. Negativa effekter på bins fortplantning som en följd av neonikotiner visades även i fältförsök i Storbritannien, Ungern och Tyskland (LandLantbruk 2017). 2018 förbjöd EU- kommissionen användandet av 3 neonikotinoider bortsett från i permanenta växthus (Kemikalieinspektionen).

Samtidigt som jordbruk har negativ påverkan på insekter är det till stor del beroende av insekter. De har till exempel funktioner som pollinerare, nedbrytare eller biologiska bekämpare.

Honungsbi, solitärbin och humlor är pollinerare. De behövs för bra skördar av till exempel oljeväxter och åkerbönor (Jordbruksverket). I de intensiva jordbrukslandskapen har solitärbin och humlor svårt att hitta boplatser. Många humlesarter bor till exempel i gamla sork och musbon i stubbar, lövhögar, håligheter i träd eller under grästuvor. Solitärbin bygger framförallt bon i håligheter. Vissa arter gräver bon själva med frambenen men många arter behöver färdiga håligheter till exempel under stenar eller sprickor i träd. 

Foto hämtat från pixaby. Uppladdat av Myriams- Fotos.

Dyngbaggar är bra för jordbruk då de bryter ner gödsel (Jordbruksverket). Om gödseln inte bryts ner effektivt kan den kväva gräset istället för att näringen görs tillgänglig för växterna. En finsk studie har även visat att komockor med dyngbaggar innebar lägre metanutsläpp. Dyngbaggar verkar därför bidra till att minska växthuseffekten. Dyngbaggar påverkas dock negativt av avmaskningsmedel. Om det går få djur på bete (för att de hålls i stall under hög produktion) missgynnas dyngbaggar också. Daggmaskar har också en viktig funktion som nedbrytare. Daggmaskspillning innehåller mycket högre halter växttillgängligt kväve, fosfor och kalium än vad jord gör. Maskarna påverkas dock negativt av bearbetning av jorden och packning av marken. De påverkas också av kemikalier men olika mycket mellan arterna beroende på var de lever i jorden. 

Foto hämtat från pixaby. Uppladdat av Eukalyptus.

Tvestjärtar utövar biologisk bekämpning vilket gynnar frukt och bärodlingar där bladlöss är ett problem (Jordbruksverket). En enda tvestjärt kan äta tusentals bladlöss under sitt liv. Samtidigt kan de äta av frukter om annan föda inte finns tillgänglig och då ses som skadedjur. Även för tvestjärtar är det viktigt med håligheter att söka skydd i, vilket kan vara svårt att hitta i ett homogent odlings landskap. Nyckelpigor äter också bladlöss. Vissa arter av nyckelpiga äter även ullöss och mjöldagg. Även nyckelpigans larver äter bladlöss, en nyckelpiga kan äta 2500 bladlöss under sin livstid. Nyckelpigor påverkas också negativt av bekämpningsmedel. De missgynnas även av att det finns få buskar vid åkerkanterna, då buskarna ger skydd. 

Foto hämtat från pixabay. Uppladdat av BubbleJuice