En häftig sak med växter är att de har en dygnsrytm. Det fungerar genom att de innehåller pigment som kallas fytokrom. Det finns två former av fytokrom det ena är känsligt för ljus med röda våglängder som träffar växten dagtid. Den andra formen av fytokrom är känsligare för ljus med lägre våglängder som är vanligare på natten. Genom att halterna av olika fytokrom- former varierar relativt varandra avgör växten om det är natt eller dag. Det kan ta sig uttryck genom att växten öppnar eller sluter sina kronblad vissa tider. 

Foto hämtat från pixabay

En av de häftigaste naturupplevelser jag varit med om var när jag besökte waitomo caves på Nya Zeeland och såg lysmaskar i grottan. Otroligt häftigt med djur som kan lysa! Men hur kommer det sig att de kan det?

Processen som lysmaskar använder för att lysa kallas bioluminiscens. Lysmaskarna har ljusproducerande organ som innehåller ämnet luciferin. Med hjälp av enzymer luciferas kan luciferin reagera med syre. Resultatet av reaktionen blir oxiluciferin och energi som strålar ut från insekten som ljus. Oxiluciferinet omvandlas sen tillbaka till luciferin och processen kan börja om på nytt. En väldigt lite del av energin omvandlas till värme i processen. Det är därför ett väldigt effektivt sätt att producera ljus. Även eldflugor producerar ljus via bioluminiscens. 

Anledningen till att honor lyser anses vara för att locka till sig hanar. Men även lysmasklarver lyser vilket man är osäker på anledningen till. Förslag har varit att de gör det för att verka illasmakande och avskräcka rovdjur. Larvernas blod innehåller ett ämne som kallas lucibufagin som grodor tycker smakar illa så det är en möjlig teori. Dessutom borde anledningen till att lysa, vilken den än är, vara viktig för larven då ljus gör den lättare att upptäcka. Men om det avskräcker rovdjur skulle det troligen vara en fördel istället för risk och därför gå att förklara evolutionärt.

Det finns inte bara lysmaskar i grottor på andra sidan jordklotet utan även i Sverige. I Sverige finns det 2 arter av lysmask: den större Lampyris noctiluca och den mindre Phosphaenus hemipterus. De kan synas längs med ängskanter efter skymningen juni- augusti. 

Foto hämtat från pexels

Lite fascinerande fjärilsfakta som jag hittat:

- Små nattfjärilar flög förmodligen omkring bland dinosaurier för fossila fynd visar att de första nattfjärilarna fanns för 140 miljoner år sen. Det äldsta spåret efter en dagfjäril är däremot 40 miljoner år gammalt. Men de första människorna dök upp för 5 miljoner år sen så vi har alltid haft fjärilar runt oss.

- Många fjärilar kan känna av kemiska ämnen i en växt och lägger på det sättet ägg på växter som deras larver äter.

- Det finns larver som tar upp gift i kroppen för att inte bli byten för fåglar.

- De flesta fjärilar äter vegetabiliskt men det finns en art (Laetilia coccicidivora) vars larver äter kött. De äter till exempel bladlöss. 

- Fjärilar livnär sig på olika sätt som fullbordade. Det finns dem som lever på saft från rutten frukt eller suger upp vätska från djurkadaver. Det finns fjärilar som sprider sjukdomar mellan djur eftersom de livnär sig på vätska från deras ögonvrår. Vissa fjärilar äter inte alls utan lever på näringen de fick från larvstadiumet. De fjärilarna utvecklar inte alltid munnar. Istället har de smaklökar på fötterna för att välja lämpliga växter att lägga ägg på.

- Vissa fjärilar övervintrar som fullbildade fjärilar. Det gäller till exempel polygonia- arter. 

- En sydamerikansk nattfjäril, belenoptera sanguine, ser ut som ett visset blad vilket kamouflerar den. En annan sydamerikansk fjäril, sigra liris, liknar också ett gammalt blad men har även vita oregelbundna fält på vingarna vilket gör att den liknar ett halvt nerbrutet blad.

- Vissa nattfjärilshonor saknar vingar.

- I syd och centralamerika finns en fjäril, haetera macleannania, med genomskinliga vingar vilket ger den ett spöklikt utseende. Den har färre fjäll på vingarna än andra fjärilar vilket gör den svårare att se. 

- Det finns bara ett släkte av fjärilar som låter när de flyger. Arter inom släktet Hamadryas gör knäppande ljud med sina vingar när de flyger.

- Fjärilar kan inte flyga om deras kropptemperatur hamnar under 30 grader celsius.

- Fjärilar kan se färgerna rött, grönt och gult och även ultraviolett ljus.

- I genomsnitt flyger fjärilar cirka 20 km/h men vissa arter kan komma upp i 40 km/h.

- Världens största fjäril med avseende på vingbredd är thyrsania agrippina. De kan mäta 30 cm mellan vingspetsarna. Den största fjärilen sett till vingyta är coscinocera hercules. De kan ha en vingyta på 645 kvadratcentimeter (Nästan som ett A4 papper). Syradvärgmalen anses vara världens minsta fjäril med ett vingspann på 4 mm.

- Citronfjärilen är den art som, såvitt vi vet, blir äldst. De kan bli 10 månader gamla.

Vete, sädesslaget som i boken ”Sapiens” beskrivs som det som förändrade människors liv från samlare till jordbrukare. Enligt boken ledde det inte till ett bättre liv. Människorna fick arbeta hårdare och drabbades av förslitningsskador. Kosten blev ensidigare och vid dåligt väder kunde skördarna förstöras och svält utbryta. Med jordbrukarsamhället kom ägande och därmed krig och konflikter. Enligt författaren uppstod situationen troligen ogenomtänkt. Människorna upptäckte vetet och ökade i antal. De blev beroende av det och tvungna att fortsätta odla. För vetets del var det en evolutionär framgångssaga. Ibland tänker jag på det nu när tekniken utvecklas. Hur utveckling liksom kan ta över och låsa fast människor i situationer.

Vete är det spannmål som odlas mest i Sverige (Jordbruksverket). Vete odlas på nästan 15 % av Sveriges åkerareal (saltåkvarn). Vete delas in i höstvete som sås på hösten och vårvete som sås på våren. Höstvete är vanligast i Sverige, 2,2 miljoner ton höstvete skördas i Sverige varje år (lantmännen). Det utgör 41 % av Sveriges totala spannmålsskörd. Vårvete utgör 7 % av spannmålsskörden. Vete finns i produkter vi äter ofta: bröd, flingor, pasta, fikabröd... 

Det brukar gå att odla vete på styv lerjord utan att plöja. Men om vete ofta odlas är det bättre att plöja då gamla veterester kan sprida sjukdomar. Det finns flera skadegörare på vete. Svartpricksjuka är till exempel en smitta som sprids med regndroppar och drabbar vete vid regnigt väder under vår och sommar. Snömögel är en svamp som gynnas av att snötäcket ligger kvar länge. Vetedvärgsjuka är ett virus som sprids med den randiga dvärgtriten (en insekt). Viruset överlever i levande växter och jordbearbetning minskar därför risken för virusspridning. Andra skadegörare är gulrost, vetemyggor och sädesbladslöss. För att undvika skadegörare används jordbearbetning, olika växtföljder och kemiska bekämpningsmedel. Olika sorter av vete är olika känsliga så man väljer även sorter som är mer lämpade för den aktuella platsen.

Foto hämtat från pexel.